Gott Liv
av Ulrika Thoresson 

När vi föds är våra sinnen helt öppna för intryck. Genom åren skapar vi oss värderingar, vanor och mönster efter vad vi upplevt, hört och vad vi tagit in som intryck.
Många av oss bär på osanningar som påverkar oss i våra val. Och hur vi är som människor. Det är ofta attityden till oss själva som avgör hur vi reagerar inför och i olika situationer.
Kanske är det så att våra tankar skapar vår verklighet. Då är det viktigt att vi tänker de tankar som får oss att må gott, tankar som föder en bra verklighet.
Min mission är att alla skall våga släppa fram sina egna drömmar, glädjas av de små tingen och njuta av livet som det är.

Att vi unnar oss det bästa, att vi unnar oss ett gott liv.

Vill du veta hur just du skall gå tillväga för att uppnå ett Gott liv?
Kontakta mig, så berättar jag mer.


Min resa
av Ulrika Thoresson 

Livsinspiratör & coach. Det har varit en lång resa för att komma dit jag är idag – att hitta den jag egentligen är, förutom att jag heter Ulrika och är uppväxt på landet i de västvärmländska skogarna.
Redan som liten var jag en pigg, energisk och sportig tjej. En frisk fläkt med mycket energi och målmedveten vilja.
Intresset för hälsa och förebyggande friskvård har varit en röd tråd genom hela livet och också något som mötts av förvåning. Inte minst i samband med att jag som 15-åring började äta vegetarisk kost, även om jag fortfarande bodde kvar hemma i en traditionell jägarfamilj. Och ibland även misstro, som när syo-konsulenten kommenterade mitt val av yrke med att man inte kan livnära sig som massör. Nu valde jag den yrkesbanan i alla fall och idag, 20 år senare, kan jag se tillbaka på en framgångsrik yrkeskarriär inom detta område. Jag hoppas jag kan utgöra ett gott exempel på att det är möjligt om du verkligen vill!

För ett antal år sedan kom jag i kontakt med en naturläkare som kommit att utgöra en milstolpe i mitt liv. Hos honom fick jag både teoretisk och praktisk kunskap. Det var också där jag fick min första erfarenhet av hypnoterapi, en fantastisk kick för min egen personliga utveckling och ökad förståelse för hur viktigt det är med helheten av kropp, själ och vårt andliga Jag.

Jag blickar tillbaka på en period i mitt liv då jag alltid var stressad, kände mig otillräcklig och gick omkring med en känsla av att hjärnan kokade. Jag lyssnade inte på kroppens signaler utan såg mig som ett offer – eget företag, tre barn, husrenovering och flytt och livet som en energikrävande bergochdalbana. Tills jag insåg att jag tappat fotfästet och glömt vad livet går ut på.

Den stora vändningen kom när jag åter började sänka farten, vara mer närvarande i nuet och framförallt började använda mig av erfarenhet och kunskap jag samlat på mig genom utbildningar och möten i livet. Numera känner jag livskraft och livsglädje och för att bibehålla detta tillstånd använder jag mig av fysisk aktivitet, mental träning, näringsriktig kost och regelbundna möten med min personliga coach.

Det är först när vi fyllt på vår egen energi och självkänsla, som vi kan dela med oss av vår fulla potential och kärlek. Det är genom prövningar vi växer.

Det är därför jag med stor ödmjukhet och tacksamhet ser tillbaka på mitt liv – och det är med spänning, nyfikenhet och tillförsikt jag ser fram emot vad som komma skall.


Näckrosen
Av en kursdeltagare från ett starta om-projekt för långtidssjukskrivna och arbetslösa, som pågick under tre år.

”I början av mitt liv var allting ljust och vackert, livet var fyllt med värme, trygghet och kärlek. Man kan beskriva det som om man levde på en äng med blommor och grönt gräs. Det var aldrig mörkt och kallt.

Men med tiden förändrades ängen. Det började växa buskar och träd och ibland regnade det och blev kyligt i luften, men så blev det sol igen och livet gick vidare.
Jag tror man vänjer sig som människa när förändringarna kommer långsamt, men till slut blir även en ung och livskraftig människa skadad i själen av alla traumatiska händelser i livet.

Den äng som en gång var så vacker och gav sån trygghet och glädje hade förändrat sig till en igenväxt skog. Men människan är en väldigt seg varelse och ger inte upp fastän själen är ensam och ledsen. Fast att vandra i den mörka skogen i många år sätter sina spår och till slut säger även den fysiska kroppen stopp och slutar fungera.

När jag vandrade ensam och rädd genom den mörka skogen började jag tvivla att jag skulle överleva och jag tänkte då att det kanske vore lika bra, ja ni vet vad jag menar. Jag tänkte för mig själv att det kanske räcker så här. Jag har ju uträttat en hel del i livet och det finns säkert många som skulle komma ihåg mig som en som har kämpat och gjort gott åt många.

Men när det var som mörkast fick jag se en ljusstrimma i skogen långt bort och jag kämpade på med mina sista krafter och kom fram till en glänta i skogen.
Där lyste solen och det fanns en liten damm som jag gick fram till och satte mig ner vid kanten. När jag tittade i vattnet fick jag se en väldigt vacker näckros som låg där i vatttnet och njöt av solen.
Då tänkte jag sådana vackra varelser har jag sett förr i livet och dom har aldrig tittat åt mig, så jag vilade en stund och gick tillbaka in i skogen där jag var van att vara.

Tiden gick och jag gick ofta till dammen för att lite i smyg titta på den vackra näckrosen. En dag när jag satt vid dammen och tittade på näckrosen så vände den på sig och flöt mot mig. Jag reste mig upp och kände mig lite blyg och tänkte, är det mig näckrosen tittar på eller var det vinden som flyttade näckrosen.
Jag gick tillbaka i skogen men kunde inte sluta tänka på näckrosen, var det vinden eller…

Jag besökte dammen allt oftare och märkte snart att näckrosen varje gång vände sig mot mig och det såg ut som hon log mot mig. Det hade jag aldrig upplevt förut att en sån vacker blomma log emot mig.
Det som hände var att skogen inte var så mörk längre och det blev lättare att vara där och inte så ensamt och kallt längre. Jag fick tillbaka livsglädjen och tron på mig själv tack vare den vackra näckrosen.

Livet är lättare nu och jag hoppas jag får min styrka tillbaka och ett långt liv med mycket glädje och kärlek. För näckrosen fanns där med sin skönhet och värme och riktade den mot mig och jag hoppas att hon alltid finns där så att jag kan komma dit och vara mig själv och fylla på min självkänsla.

För alla människor har lika värde och är lika viktiga. Alla behöver trygghet och kärlek, och alla behöver då och då i livet få veta  det från en vacker näckros.”